Gav EU‑väljarna 2024 verkligen mandat för ett ensidigt Ukraina‑fokus?

Frågan är om väljarna vid EU‑valet 2024 verkligen gav sina EU‑parlamentariker mandat att nästan enbart ägna sig åt Ukrainafrågan. Detta trots att Ukraina inte är medlem i Europeiska unionen och att det ukrainska folket inte hade rösträtt i valet till Europaparlamentet 2024.

Bakgrund: EU‑valet 2024 och Ukrainakonflikten

Sedan den fullskaliga ryska invasionen av Ukraina har EU:s institutioner kraftigt fokuserat på militära, ekonomiska och politiska åtgärder kopplade till kriget. I debatten inför EU‑valet 2024 tog Ukraina stor plats, men det betyder inte automatiskt att väljarna gav ett mandat för att andra centrala frågor – som demokratiutveckling, social rättvisa, klimat, migration, minoriteters rättigheter och religion–stat‑relationer – skulle hamna i skuggan.

När ett parlament efter ett val i praktiken lägger nästan all energi på en enda konflikt utanför unionens gränser, kan man fråga sig om detta verkligen motsvarar den breda vilja som väljarkåren uttryckte genom sina röster.

Demokratiskt mandat eller efterhandskonstruktion?

I en representativ demokrati ger väljarna ett generellt mandat till sina företrädare. Men mandatet måste fortfarande kunna motiveras i förhållande till valdebatten, väljarnas förväntningar och de beslut som sedan fattas. Om EU‑parlamentet efter valet uppträder som om dess huvudsakliga och nästan enda uppgift var att hantera Ukrainakriget, är det rimligt att ifrågasätta:

• Om detta var tydligt för väljarna vid valet 2024.
• Om väljarna i praktiken har fått det de trodde att de röstade för.
• Om andra politikområden de bryr sig om har trängts undan utan tydligt folkligt mandat.

Behövs folkomröstningar om EU:s inriktning?

En möjlig demokratisk väg vore att låta medborgarna ta ställning mer direkt i avgörande frågor om EU:s långsiktiga inriktning. Två tänkbara exempel skulle kunna vara:

• Folkomröstning om Swexit i Sverige – där svenska folket får ta ställning till om Sverige ska stanna kvar i eller lämna EU, utifrån hur unionen utvecklats bland annat i förhållande till Ukrainakriget.
• Folkomröstning i alla EU‑länder – om EU i praktiken ska få ägna sig nästan uteslutande åt Ukrainakonflikten, eller om unionen tydligt måste balansera detta mot andra demokratiska, sociala och ekonomiska frågor.

Sådana folkomröstningar skulle inte lösa alla problem, men de skulle ge en tydligare bild av vad medborgarna faktiskt vill att unionens resurser och politiska fokus ska användas till.

Religiösa partier och den ofullbordade separationen mellan stat och kyrka

Samtidigt som EU‑parlamentet lägger stor vikt vid Ukrainafrågan, finns ett annat demokratiskt problem som ofta hamnar i skymundan: förekomsten av uttalat kristna eller religiöst grundade partier som representerar väljare i parlamentet. När partitillhörighet i praktiken blir kopplad till en specifik religion riskerar den demokratiska principen om lika politiskt utrymme för alla trosriktningar att urholkas.

Artikeln om de kristna partierna i EU‑parlamentet visar hur separationen mellan stat och kyrka, samt religion och politik, i praktiken är ofullständig. Om vissa religiösa grupper har egna partier och starkare strukturellt inflytande, medan andra trosinriktningar saknar motsvarande representation, uppstår en obalans som är svår att förena med modern demokratisk likabehandling.

I stället för att låta historiska kristna privilegier leva vidare i nya former – till exempel genom kyrkopolitiska strukturer och religiöst definierade partier – behövs en modell där alla religioner och livsåskådningar kan representeras på lika villkor.

En vidare demokratireform: mot ett multireligiöst valsystem

En väg framåt är att utveckla själva val- och representationstekniken, så att alla religiösa grupper kan delta på lika villkor utan att ett visst trossamfund får strukturella fördelar. I vårt förslag till ett multireligiöst valsystem skisserar vi hur detta kan gå till i praktiken.

Genom att införa valmodeller där olika religioner och icke‑religiösa livsåskådningar behandlas likvärdigt, och där politisk makt inte automatiskt knyts till en historiskt dominerande majoritetsreligion, kan EU och dess medlemsstater bättre garantera rättvis representativitet även för religiösa minoriteter och invandrade grupper.

Vapenindustri, oljeindustri och demokratiskt ansvar

En annan fråga som sällan kopplas ihop med Ukrainakriget i den offentliga debatten är vilka ekonomiska intressen som gynnas. Vapenindustrin – till exempel försvarsindustrin Elbit Systems Sweden, ett dotterbolag till israeliska Elbit Systems, som producerar drönare som används av IDF i Gaza – tjänar på ett långvarigt krigstillstånd. Samtidigt är oljeindustrin fortsatt central trots att den är både ohållbar och miljöförstörande.

På samma sätt som tobaksindustrin successivt har begränsats och ifrågasatts borde även fossilberoende och krigsdrivande industrier utsättas för ett starkare demokratiskt tryck. Om EU‑parlamentet lägger mest kraft på att hantera följderna av krig, men inte tar itu med de strukturer som upprätthåller krigs- och fossilberoendet, riskerar unionen att cementera ett tillstånd som gynnar vissa ekonomiska aktörer snarare än folkviljan.

Långsam inkludering: från kvinnor till personer med invandrarbakgrund

Det tog över hundra år innan en svensk kvinna valdes till statsminister efter att svenska kvinnor fick rösträtt 1921. Frågan blir då: hur många decennier – eller sekel – kommer att gå innan en person med invandrarbakgrund väljs till svensk statsminister?

Samma långsamhet gäller religiösa minoriteter och nyanlända grupper i hela Europa. Utan medvetna institutionella reformer fortsätter gamla maktstrukturer att reproducera sig själva, även om de formella reglerna säger att alla är lika.

Avslutande fråga till dig som läser

Hur tycker du att EU‑parlamentet borde balansera Ukraina‑frågan mot andra viktiga frågor – som demokratiutveckling, klimat, social rättvisa och rättvis representation för olika religioner och minoriteter? Och vilka reformer anser du behövs för att säkerställa att det demokratiska mandatet verkligen speglar folkviljan, inte bara de starkaste intressena?

Kyrkovalsreformen – A Swedish Church Election Reform

...

För en mer detaljerad beskrivning av hur ett multireligiöst valsystem kan se ut i praktiken, se vårt förslag Kyrkovalsreformen – en svensk kyrkovalsreform.